Hur mår svensk hockey?
Är svensk hockey i en positiv eller negativ utveckling? Finns det en ärlig, öppen och nyfiken debatt var vi befinner oss?
Två viktiga frågor som jag känner just nu sopas under mattan, som ingen riktigt vill ta på, ingen vill känna efter, ingen vill ta ställning…
Frågar ni mig så är utvecklingen just nu inte positiv och dessa områden är exempel på en fråga som givetvis är komplex och det finns massor av perspektiv på:
- Våra representationslag Tre Kronor, Damkronorna, juniorlandslagen har en utveckling som är negativt sluttande. Min känsla är att den kommer fortsätta dom närmaste åren och det måste bli sämre innan det kan bli bättre…
- Vi har flera spelare än någonsin i NHL men vi har inte den spetsen som vi haft historiskt. Vi är bra men få är bäst…
- Vi har en likriktning i dom 2 högsta divisionerna där det är fokus på press, aggressivitet och saker görs en så hög fart att spelarna inte klarar av att hantera det och stor del av kreativiteten har försvunnit. Dom mest kreativa svenska spelarna närmar sig 30 och blir färre och färre…
Den stora frågan är varför det ser ut så här! Och som så många saker så finns det inte ett svar på denna stora och komplexa fråga men här har ni ett antal perspektiv som jag tror är oerhört viktiga och som är delar som är helt centrala i vår utbildningsfilosofi
Ett inspirerande och uppmuntrande ledarskap
En ung människas hjärna bubblar av kreativitet och nyfikenhet att prova, testa och lyckas göra det häftiga man ser runt omkring sig. Det kan vara den perfekta finten, att skjuta i krysset, att våga hålla i pucken trots att man är omringad av motståndare. Hela denna process bygger på att alla steg i processen stöds för att vi ska bygga upp modiga, kreativa och drivna hockeyspelare som älskar att utvecklas. Exempel på steg är:
- Idé, det här vill jag lära mig/klara av
- Våga prova, och oftast misslyckas första gången
- Träna för att lyckas nästa gång
- Positivt resultat då jag investerat tid och energi för att jag har en drivkraft att lyckas
Tyvärr så är det många ledare som kortsluter denna process redan i steg 2. Där den unga spelaren får kritik/skäll för att den provat och misslyckats. Där spelaren istället skulle fått positiv förstärkning för det modet den visar tillsammans med konkreta tips hur den nästa gång ska tänka för att lyckas. Det handlar inte om att inte lära spelarna tid och plats för olika saker men vi som ledare för unga spelare måste visa samma mod och inse att över tid så kommer spelaren med ditt stöd lära sig att balansera vad, när och hur.
Men dödar vi processen genom att förstärka det negativa så har vi tagit bort en stor del av en spelares drivkraft och kreativitet, det är förödande.
Matchledarskap som fokuserar på utveckling
Tyvärr så saknar vi en tydlig definition av vad det betyder att vara utvecklingsorienterad inom ishockey. Många som tror att dom fokusera på utveckling förstår inte helheten som vårt ledarskap måste innehålla för att utveckling ska vara det mest prioriterade. Paradoxen är också att många tror att det finns en konflikt mellan resultat och utveckling, men det är helt fel. Har vi den största utvecklingen över tid kommer vi också vinna mest matcher. Inte direkt till en början men över tid utan tvekan, och helt ärligt, det är inte särskilt lång tid vi behöver visa mod och lojalitet. Gör vi saker rätt från början och är konsekventa kommer resultaten snabbt.
Exempel på utvecklingsorienterat matchledarskap
- Vi slänger aldrig iväg pucken, har vi ingen att passa måste vi lösa situationen själva
- Vi roterat hela tiden positioner, vi förstår att det är centralt att få många olika perspektiv för att skapa den mest optimala utvecklingen.
- Vi har inte backar och forwards, vänster eller höger, cementerade positioner utan vi vill att spelarna utifrån varje enskild situation ska fatta det beslut som dom tror är rätt.
- Vi berömmer spelare som under ett byte roterar positioner och genom det skapar tid och plats samtidigt som man skapar förvittring hos motståndarna.
- Vi cementerar inte att spelaren x och y alltid spelar med varandra, i samma positioner utan vi tror på att skapa olika perspektiv.
- Vi tror på att det som ger mest är att spelare som är på ungefär samma nivå oftast spelare med varandra. Men vi är inte svarta och vita, vi har nyanser i alla delar.
- Vi förstärker spelarnas prestation när dom försöker göra rätt, vi tar varje tillfälle att skapa ännu mer mod i dom.
- Vi mäter prestation och tittar på detaljer som är relevanta för respektive ålder. Inte bara resultatet på tavlan utan, var vi bättre på att åka skridskor, hade vi bättre puckkontroll, vågade vi hålla i pucken, roterade våra spelare positioner och alla var delaktiga…
Rätt träning i rätt tid
Vi förstår att processen att bygga en hockeyspelare är lång, tar tid och kräver tålamod. Vi förstår vikten av att fokusera på grunder när vi är unga, i hockeyskolan och dom 2 första åren stavas det skridskoåkning, skridskoåkning och mer skridskoåkning. Vi kombinerar det med rörlighet, motoriska och koordination utanför isen. Vi förstår vikten av att träna bredare då spelarna rör slig mindre naturligt genom lek. Vi bygger verktygslådan av skills steg för steg, med tålamod och i rätt ordning. Vårt mål att skapa en stor och djup verktygslåda där spelaren använder olika verktyg för att lösa dom situationer som uppstår.
Vi bygger vidare med individuell taktik, hur vi använder skills på det mest effektiva sättet. Hur vi blir en effektiv hockeyspelare och i över tid när spelarna blir äldre ungdomsspelare så bygger vi på med kunskap om taktaktik för att kunna möta olika typer av strategier.
Men vi är oerhört noggranna med att inte begränsa våra spelare i ung ålder, att styra dom och hämma deras kreativitet och behov av att få lära sig anpassa sig till olika situationer och hitta olika lösningar. Vi förstår att det är en viktigt del av slutprodukten att vi har skapat en hjärna och skills som gör att vi kan hantera alla typer av situationer som dom uppstår, inte utifrån en färdig taktisk plan.
Modet som krävs av oss som tränare och ledare är att hålla fast på den rätta vägen trots att vi emellanåt kommer att möta lag/andra tränare som tar genvägar. Som kortsiktigt kan vinna matcher genom att taktiskt drilla unga spelare. Vi vet dock att över tid kommer vår utveckling vara större och när det krävs både skills och taktiskt kunnande så kommer vi vinna, varje gång.
Träning av hjärnan och hockeyskills
Det som skiljer den yttersta eliten mot spelare som utifrån ett skillsperspektiv nästan är lika bra är i många fall elitspelarens hjärna. Förmågan att fatta snabba beslut, samla in stor mängd data och i realtid processa den. En hjärna som är tränad på att i varje situation lösa den utifrån situationen och inte ett fastlagt mönster. En hjärna som bryter mönster, ser olika lösningar, olika vinklar, som ser öppningar där andra ser att det är stängt.
Lite slarvigt så slänger vi oss med att spelförståelse är något man har eller inte har. Självklart finns det genetiska grunder, vissa har mer och andra mindre. Men att kunna träna vår muskel hjärnan kan vi göra på samma sätt som en lårmuskel eller en biceps. Men gör vi verkligen det…
Skapar vi övningar där det inte är helt förutsägbart var jag ska åka, var jag ska passa, när jag ska skjuta. Hur är det med den stora volymen av flow drills, vad tillför dom egentligen? Här måste vi våga utmana oss själva och spelarna att skapa övningar där spelaren måste vara adaptiv, där allt inte är självklart. Detta är givetvis i relation till spelarnas skills, vi kan inte börja med detta innan grunderna sitter, helt enkelt för att nivån kommer vara för svår.
Här kan vi också slänga in alla ”experter” som säger sluta dribbla koner och bara lek och spela smålagsspel så blir alla bra hockeyspelare. Som i många andra diskussioner där människor tänker och tycker olika så är dessa experter svarta/vita och mest bara högljudda. Sanningen är att det inte är varken eller utan både och.
Att sätta tekniska grunder är en förutsättning för att bli hockeyspelare på högsta nivå. Dom tekniska grunderna kan jämföras med karossen i en sportbil, du kan inte ha en Citroen kaross med en Ferrari motor, kommer fortfarande vara en bil som inte går fort. Allt i karossen måste sitta ihop, skridskoåkning, klubbteknik, passning/mottagning, skott etc.
Utöver det så måste vi ha en Ferrari motor, det gör vi i stor del utanför isen genom att bygga rätt muskler för att bli en hockeyspelare. För att slänga in en till fackla, att springa uppför en slalombacke eller springa i löparspåret är inte hockeymuskler. När vi byggt upp Ferrari motorn så timmar vi och ställer in den för att vara explosiv, hockeyuthållig etc.
Sedan lägger vi på individuell taktik och lagtaktig, alla små detaljer i inredningen som gör att vi är effektiva, precis som en effektiv växellåda, belysning, air condition etc.
För att skapa den perfekta sportbilen eller hockeyspelaren så måste alla delar sitta ihop.
Egen träning som kommer från egen inspiration
Ett område som skiljer sig stort i jämförelse med när jag växte upp var att vi ”lekte” hockey och andra idrotter hela tiden. På gatan varje dag var det landhockey, mjuktennis, fotboll etc. Ett forum där inga regler fanns utan jag som individ fick använda all min kreativitet för att vinna. Om jag misslyckades så fick jag själv förändra på det sättet jag trodde var rätt. Jag gjorde det med mina kompisar men också själv, det fanns knappt en dag som gick utan att min Edmonton Oilers tröja var på och jag lekte med en boll eller en puck.
Stora delar av detta perspektiv är borta för dagens generation och jag tror att vi måste försöka inspirera framtidens spelare att göra det igen. Det är en komponent som inte fås i organiserad lagträning.
Hur är inte lätt att säga, men vi i vuxenvärlden måste engagera oss för att få barnen att förstå hur roligt det är, hur kul det är både att göra det tillsammans med kompisar men också själv. Att det är roligt att göra något själv som gör att man växer och blir stolt. Att det inte är fult utan tvärtom något man ska vara stolt över om man vill träna själv.
Vi brinner för spelarutveckling
Om ni läst hela vägen hit så tackar jag för visat intresse. Vill påminna om att det alltid finns olika perspektiv och att det berikar att vi tänker och tycker. Att samtal skapar utveckling, medans tystnad gör det motsatta.
Vill du mötas av ett ledarskap som det jag beskriver så rekommenderar jag dig att signa upp för någon av våra Sommar Camper. En vecka i hockeymetropolen Rimbo är den perfekta miljön för att inspireras och utmanas. Jag hoppas vi ses i sommar.
Mvh Thomas